24 maj 2014

Han som förstår

För systern har den här våren varit mer än omtumlande. Sjukdom som tvingade fram tid och prioriteringar. Tid som gav upphov till oväntat möte, som i sin tur mynnade ut i en hand att hålla i. Jag tror, och hoppas, att den här handen tillhör mannen som jag en gång kommer att se i ögonen framme vid kyrkans altare. För han gör mig glad. Han skräms inte av mina tårar. Ärlighet är det han prioriterar högst och vi utmanar varandra. Till lugn. Till mod. Och jag försöker vänja mig vid tanken att det finaste kanske inte är att man är lika, utan att man kompletterar varandra. Jag ler nu. På riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar